Ett vite innebär att en fysisk eller juridisk person måste betala ett förutbestämt bötesbelopp om denne har brutit mot ett visst avtal.
Hur fungerar vite?
Vite används som en påtryckningsmetod för att säkerställa att beslut eller avtal efterföljs på ett korrekt sätt. Det förekommer främst i situationer där myndigheter har fattat beslut som måste uppfyllas. Dessutom kan vitesklausuler inkluderas i andra avtal, vilket gör det möjligt att förenkla den rättsliga processen vid avtalsbrott. Genom att ha en förutbestämd bötessumma blir det lättare att påvisa avtalsbrott och undvika komplicerade bedömningar av förlorade värden och omfattningen av skador.
Lagar och bestämmelser om vite
Lagen om viten reglerar användningen av vite, och generella bestämmelser finns också i brottsbalken och bötesverkställighetslagen. Ett vitesföreläggande måste vara specifikt riktat till en eller flera personer, inklusive namn och adress. Det måste även ange en tidsram inom vilken kraven för en specifik åtgärd måste uppfyllas. Det är inte tillåtet att förelägga vite om det är rättsligt eller faktiskt omöjligt för adressaten att genomföra de åtgärder som krävs. Dessutom kan inte ett nytt vite föreläggas mot samma adressat och i samma ärende förrän det tidigare är helt avklarat och har vunnit laga kraft.
Om beslut eller avtal inte följs kan förvaltningsrätten eller tingsrätten utfärda vitet som en ekonomisk påföljd. Den som inte följer myndighetens beslut kan därmed bli skyldig att betala den specificerade summan enligt vitesföreläggandet.
Vad är skillnaden mellan vite och skadestånd?
Vite och skadestånd är två olika rättsliga begrepp med olika syften. Ett vite är en förutbestämd ekonomisk påföljd som används för att säkerställa att beslut eller avtalsvillkor följs, medan skadestånd syftar till att kompensera faktiska ekonomiska förluster som en part har lidit till följd av den andra partens handlingar eller avtalsbrott.
Vitet fungerar som en påtryckning för att främja efterlevnad av regler och avtal genom att specificera en förutbestämd bötessumma. Det är vanligt i avtal mellan myndigheter och andra parter.
Skadestånd innebär att den ansvariga parten måste ersätta den drabbade partens faktiska ekonomiska förluster. Skadeståndet beräknas utifrån de konkreta skador och förluster som kan variera och måste bevisas inför domstol.
