IAS står för International Accounting Standards och antogs år 2002 av Europaparlamentet och Europarådet. Syftet med IAS är att skapa en enhetlig internationell redovisningspraxis. För företag som är noterade på de europeiska marknaderna är användningen av dessa internationella redovisningsstandarder obligatorisk i koncernredovisningen. För de som inte är noterade finns möjligheten att välja om de vill använda detta regelverk eller inte.
Genom att införa gemensamma redovisningsregler underlättar IAS jämförelser av finansiella rapporter mellan noterade företag och främjar därmed den finansiella integrationen internationellt.
Skillnaden mellan IAS och IFRS
IAS-förordningen gavs ursprungligen ut av IASC (International Accounting Standards Council) men har nu övertagits av IASB (International Accounting Standards Board). IFRS, eller International Financial Reporting Standards, utgör en bredare uppsättning redovisningsstandarder som omfattar alla IAS-standarder.
IAS behandlar specifika redovisningsfrågor och IFRS mer omfattande och täcker alla aspekter av finansiell rapportering. IFRS är dessutom mer principbaserat, vilket innebär bredare riktlinjer för företagen jämfört med specifika regler.
IAS – Exempel
Här kommer några exempel på olika IAS-standarder:
IAS 1: Utformning av finansiella rapporter.
IAS 16: Redovisning av materiella anläggningstillgångar.
IAS 36: Värdering av tillgångar för att undvika övervärdering.
IAS 37: Redovisning av avsättningar och eventualtillgångar.
IAS 38: Hantering av immateriella tillgångar.
