Avskrivningar är en redovisningsmetod som syftar till att sprida ut kostnaden för en tillgång över dess användningsperiod. Det innebär att istället för att direkt belasta resultatet med hela kostnaden för en investering, såsom en maskin eller en bil, så fördelar man utgiften jämnt över de år tillgången förväntas bidra till verksamheten. Det ger en mer rättvis bild av företagets ekonomiska prestation och står i linje med principen om matchning, där intäkter matchas med kostnader.
Linjär avskrivning och andra metoder
Den mest använda metoden för avskrivning är linjär avskrivning, där man gör lika stora avskrivningar varje år under tillgångens ekonomiska livslängd. Det finns också andra metoder, såsom degressiv och produktionsberoende avskrivning. Men dessa är mindre vanliga.
Avskrivningar görs inte bara för materiella tillgångar som inventarier, utan också för immateriella tillgångar såsom patent och goodwill. Överavskrivningar kan uppstå när en tillgång skrivs ned snabbare än vad som är motiverat av dess användning, vilket kan påverka skattemässiga avskrivningar.
I bokföringen ses avskrivningar som en kostnad, vilket minskar företagets resultat, men samtidigt minskar värdet på tillgången i balansräkningen. Det representerar värdeminskningen av tillgången över tid.
Vanliga frågor och svar om avskrivning
Är avskrivning en kostnad?
Ja, avskrivningar bokförs som kostnader eftersom de representerar värdeminskningen av en tillgång.
Hur räknar man ut avskrivningar?
Man delar tillgångens kostnad med dess förväntade ekonomiska livslängd för att få fram den årliga avskrivningen.
Vad är ackumulerade avskrivningar?
Det är summan av alla avskrivningar som gjorts på en tillgång sedan den togs i bruk.
Hur bokför man avskrivningar?
Avskrivningar bokförs som en kostnad i resultaträkningen och som en minskning av tillgångens bokförda värde i balansräkningen.
Måste man göra avskrivningar varje år?
Ja, för att korrekt reflektera tillgångens värde och kostnadsfördelning över tid i företagets redovisning.
